Nya vänner?

Är det så att man blir extra kinkig ju äldre man blir när det gäller att skaffa sig nya vänner?

Det känns så iallafall. Som barn är det enkelt, för man skaffar sig nya kompisar omedelbart varsomhelst. Då kunde man bara fråga till nästan vilket barn som helst "vill du vara min kompis?" och så plötsligt fick man en ny bästis. Men så småningom blir det jobbigare och jobbigare. När man är vuxen kan man nästan aldrig skaffa sig en vän på samma sätt. Frågar man lika direkt som ett barn när man själv är vuxen, så tror de andra att man är någon sorts galning.

Jag förstår inte riktigt dem som har så lätt att skaffa nya vänner som vuxna. T.ex. när man börjar en kurs känner man inte varandra. Alla är främlingar. Visst pratar man gärna med alla, men de är bara tillfälliga kamrater. När kursen är slut, försvinner alla. "Vi hörs!", "vi ses!", brukar man säga, men tydligen menar man inte det. Det är ju något man säger utan att tänka på.

Varför blir man så jobbigt egentligen?